Handskfacket säger nej till självparkerande bilar

Med hjälp av kameror i bland annat ytterbackspeglarna vill Volkswagen underlätta för dem som hatar att parkera sina bilar: kliv ur, rikta fjärrkontrollen mot bilen och skåda – den parkerar själv! Efter avklarad parkering låser bilen dessutom dörrarna helt själv.

Av en artikel i DN framgår det inte om bilen klarar av att köra ut en bit från parkeringsrutan när man vill ha tillbaka den, eller om man måste klämma sig mellan de redan parkerade bilarna.

Handskfackets ordförande, Axel Kardan, ser ingen mening med en sådan bil. Han är rädd för att all teknik i bilarna underlättar för exempelvis utomjordingar att ta kontrollen över våra bilar.

– Ja, och vad händer då när alla bilar kan kedjekopplas på samma frekvens? Det om något måste anses vara samhällsfarligt, säger alltså Axel Kardan, mannen som fortfarande är sjukskriven efter att ha klämt armen (!) när han skulle fickparkera sin Volvo V40.

Nakenröntgen kan införas på Metall-ICA

Kunder på Metall-ICA får eventuellt finna sig i att ”nakenröntgas” i framtiden.

Nu har Mat-Micke tröttnat på alla repor på Metall-ICA:s golv och inför därför direkt ett förbud mot broddförsedda skor.

– Broddarna river upp finkornigt damm som skadar de övriga kundernas lungor. Det är samma sak som med dubbade däck ungefär, de river ju upp asfaltspartiklar, förklarar Mat-Micke.

Även snökedjor på de så kallade dramatenvagnarna kommer att förbjudas inom affärens område, samt ishackor och skridskor.

Skridskor?

– Ja, tro det eller ej, men det var faktiskt en kund dagarna före jul som skrinnade omkring härinne på ett par Jofaskridskor. När jag frågade vad faen han sysslade med, svarade kunden kort att han var brevbärare till professionen. Man blir så trött va, suckar Mat-Micke.

Det kan även bli tal om nakenröntgen om det visar sig att kunderna försöker smuggla in vassa föremål som kan skada golvet.

Undvikaborna har landat

Hemåtvändande undvikabor.

Välkomna hem! Efter lite drygt en vecka är stadens invånare tillbaka från sina välbehövliga solsemestrar. Men återkomsten blev mer dramatisk än planerat.

Istället för att landa på Undvikas flygplats fick samtliga plan med undvikabor landa i Köpenhamn. Anledningen var att Undvikas flygtornspersonal satt i ett av planen och kunde helt enkelt inte leda in flygtrafiken till vår stad enligt reglerna.

Resultatet blev att det svenska, tyska och danska flygvapnet snabbt fick rycka in med sina Herculesplan och släppa av undvikaborna från 3 000 meters höjd.

Likt maskrosfrön en vårdag virvlade stadens invånare omkring i luften med resväskor i händerna. Om det var en slump eller ej ska jag låta vara osagt, men alla hamnade otroligt nog vid sina adresser. Så för de flesta räckte det med att kliva ur fallskärmsselarna, ta sina väskor och kliva in genom dörren. Handskfacksfabrikens VD Thorkel Bladh hamnade vid sin snöslunga och passade på att köra upp ett gångstråk till brevlådan innan han gick in till sitt.

James Tonedeaf, vår käre kantor och numer (solbrände) pastor, grenslade kyrkans sadeltak med en särdeles perfekt landning. Han tittade upp mot himlen där snöflingor och undvikabor föll mot marken i en till synes aldrig sinande ström.

– Ack, Gud. Är det så där kallt uppe hos dig hamnar jag hellre i Helvetet!

Bakis Theodorakis kan ha kommit på 10-talets uppfinning

Bakis Theodorakis – snart en rik person på sina snedsteg? (Fotot taget i somras)

Undvika är en stängd stad i ytterligare några dagar (se artikeln nedan). Undertecknad trodde fram till annandag jul att han var ensam kvar i stan, men det visade sig vara fel.

Storgatan i Undvika. Vanligtvis en gata som så här års är julpyntad och fylld med människor som är ute och handlar på mellandagsresan. Men i år har samtliga undvikabor dragit till varmare breddgrader och därför ligger Storgatan nu mörk och öde.

Så plötsligt – fotspår i snön! De är inte mina, det är jag säker på. Av skoavtrycken att döma är personen kraftigt berusad, det är lite Prästens lilla kråka över hur personen tagit sig fram. Vid Metall-ICA har den rundfotade individen lämnat ett uringult spår efter sig i snön. Nu hörs någon som pratar för sig själv och bakom ett gatuhörn får UP syn på Bakis Theodorakis. Vi säger samtidigt ett ”vad gör du här” med skillnaden att jag står kvar på fötterna av förvåningen.

Det visar sig att Bakis Theodorakis missade sista bussen till flygplatsen och vi sätter oss i en snödriva med en stjärnklar himmel ovanför oss. Theodorakis börjar berätta att han kommit på något som kan göra honom stormrik – en snedstegsräknare. När jag ber honom ge lite mer fakta om denna produkt visar det sig att det nog inte är så tokigt som det låter. Med en snedstegsräknare kan gångna steg kontrolleras i efterhand när vi av olika anledningar drabbats av minnesluckor.

För även snedsteg är ju motion, resonerar Theodorakis och vem kan säga emot det faktumet?

En vanlig stegräknare är inställd på att dess ägare tar steg som i stort sett är lika långa. Men när stegen börjar svänga än hit och än dit för att slutligen hamna i diket, det är då som Theodorakis snedstegsräknare kommer in i bilden. Den bryr sig inte om hur stegen ser ut så länge som det finns något att räkna.

Återstår att se om Undvika och världen är redo för denna produkt.

Gott Nytt År önskar vi i snödrivan alla eventuella läsare!

Tidig sommar lockar undvikabor

Vintertrötta undvikabor invaderar världens sandstränder.

Feta plånböcker och sparade semesterdagar i mängder gör att undvikaborna flyr vintern och söker sig till solen istället. – När vi sammanställer alla sålda resor ser vi att Undvika kommer att vara helt folktomt efter den 22 december, säger Rita Flycht på Undvikas resebyrå Ta Och Dra till UP.

Thailand, Kanarieöarna och Australien är några av platserna som gäller för stadens invånare de närmaste veckorna. Busstorget var redan på måndagen fyllt till bredden med vintertrötta undvikabor som försökte komma med en av alla bussar som skulle ta dem till flygplatsen. Kommunbossen Paul Egg såg enbart fördelar med att staden töms.

– Ingen som klagar över dålig snöröjning, ingen arbetslöshet, ingen gatubelysning behövs vara tänd – you name it! Bara härliga besparingar för kommunen, sade Egg innan han klev på sin buss.

Även Undvika-Posten stänger ner några dagar (men blir kvar hemma och får konstgjord sol i solariet) och önskar alla läsare en

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Stjärnor med hjärnor på is

Med ekonomiskt stöd från Handskfacksfabriken fick Undvika möjlighet att genomföra sin variant på Tv4:s Stjärnor på is på söndagskvällen.

Tolv par, samtliga lokala stjärnor i Undvika, halkade runt på Undvikas hockeyrink i den första deltävlingen. Ishallen var fullsatt och det rådde en fin feststämning.

Dessvärre skedde många hemska vurpor när ovana och inte alltid nyktra tävlingsdeltagare skulle göra piruetter och lyfta sin partner mot taket. Bygdens ambulans körde i skytteltrafik till doktor Cure som hade en jobbig kväll.

– Med tanke på antalet spruckna skallar funderar vi nu på att döpa om evenemanget till Hjärnor på is, säger Handskfacksfabrikens vice VD Yrim Össan.

Axel Kardan KO-anmäler Undvika IF

En fotbollssupporter har tidigare i år KO-anmält en av Stockholms fotbollsklubbar för lagets dåliga resultat de uppvisat under den gångna säsongen.

– De har gjort bort sig i år igen. Varje år går de ut och lovar hur bra det ska gå, och sedan är allt som vanligt, säger supportern med darrande underläpp.

På Konsumentverket säger man att anmälningen knappast blir prioriterad i högen av anmälningar som verket dagligen får in i andra ärenden.

– Vi får in 7 .000-8 .000 anmälningar om året och brukar rikta in oss på dem som berör flest, säger Mattias Grundström på KO.

Nu har ytterligare en idrottsklubb fått en anmälan på sig, enligt UP:s ökända källor på KO. Det är Axel Kardan, Handskfackets ordförande, som tröttnat på Undvika IF:s insatser så här långt i Korpseriens division 14.

– Visst är det gratis att se på skiten, men de spelar ju så uruselt att vi som tittar på soppan får svårt att somna på kvällarna, ska Kardan ha skrivit i sin anmälan.

Axel Kardan ska tydligen vara beredd att arbeta för att Undvika IF:s fotbollsplan blir parkeringsplats istället.

– Det blir i så fall dagens goda gärning, avslutar herr Kardan skrivelsen.

På spaning efter snygga bilförare

Enligt nya undersökningar ägnar 19 procent av de brittiska bilförarna en stor del av tiden bakom ratten åt att spana efter snygga förare i andra bilar.
Stämmer detta överens med undvikabornas beteende i trafiken? Undvikapolisen menar att resultatet är helt oacceptabelt och att det dessvärre ser likadant ut i vår stad. Mer hann dock polisen inte säga utan bad om att få ringa upp UP senare då de  just spanat in en riktig 10-poängare i bilkön.

Sagan om skomakaren Pelle Pjucks sullösa skor

Det var en gång en skomakare som hette Pelle Pjuck. Han bodde i den lilla staden Undvika, hade nyligen fyllt 70 år och kunde ha gått i pension för länge sedan. Kanske skulle han då också ha flyttat tillbaka till alpbyn han lämnade när han var ung. Skomakare Pjuck hade en näsa som var rak och spetsig som en alptopp och hans hårstrån var gråa som moln en regnig dag i Österrike.

Nu brydde sig Pelle Pjuck varken om att flytta till någon avlägsen alpby eller bli pensionär, vilket undvikaborna var glada för. De älskade sin skomakare och hans dragiga och fallfärdiga skjul som låg vackert beläget med utsikt över Undvikasjön en bit utanför staden. Att det var dragigt hos skomakaren var ingen överdrift. Man brukade säga att alla synder och bekymmer blåste av den som öppnade dörren till skomakare Pjuck. De starka vindarna från det gamla skjulet upplevdes i det närmaste av undvikaborna som något religiöst, eller något åt det hållet i alla fall. Från Pelle Pjuck gick man alltid med nya skor och ett fläckfritt sinne. Och inte sällan med ett leende på läpparna eftersom Pjuck hade en fantastisk förmåga att liva upp vilken dysterkvist som helst.

Själv tyckte skomakaren att det bara var jobbigt med draget, men han behöll det eftersom blåsten trots allt lockade kunder till hans lilla rörelse. För att skydda sig mot det värsta draget kom Pjuck på att han kunde sitta bakom några extraväggar som han satte upp mitt i skjulets enda rum. Där satt Pelle Pjuck långt in på kvällarna och tillverkade eller lagade trasiga skor som lämnades in.

Nu var det sommar och en man med namnet Thorkel Bladh var på väg till skomakare Pjuck. Bladh var verkställande direktör på ortens största fabrik där man tillverkade handskfack till bilar över hela världen. Han var Undvikas rikaste person som ingen vågade säga nej till. Om alla älskade Pelle Pjuck var det raka motsatsen med ortsbefolkningens känslor för Thorkel Bladh. När Bladh krävde något av de styrande i kommunen fick han alltid igenom sina krav. Det kunde gälla skattelättnader eller något annat som Bladh ansåg att han ville ha för stunden. Man var rädd för att Handskfacksfabriken skulle lämna Undvika och den arbetslöshet som skulle följa med det. Bättre med en nöjd Thorkel Bladh än 300 arbetslösa undvikabor, resonerade man på kommunen.

Bladh var inte ute efter nya skor, det var inte därför han styrde stegen mot skomakaren. Han ville ha marken som skomakarens skjul låg på eftersom tomten skulle bli alldeles utmärkt att placera Bladhs nya villa på. Han kunde inte begripa varför den fattige skomakaren skulle ha ett så fult hus på en tomt med ett så vackert läge. Bättre att Pjuck flyttade till ett ålderdomshem, det fanns ju ett nybyggt centralt i staden, resonerade Bladh där han gick. Han hade en plan hur han skulle komma över tomten utan att ens behöva prata med kommunen som ägde marken.

Thorkel Bladh var nu framme vid skomakarens fallfärdiga skjul. Han var mycket väl medveten om hur dragigt det var hos Pelle Pjuck och därför knackade Bladh på dörren med sin käpp för att låta skomakaren komma ut på gården så de kunde prata där istället.

– Jag har ett uppdrag åt dig skomakare och det är bäst för dig att du lyckas, sa Thorkel Bladh när Pjuck lyckats stänga dörren bakom sig.

Skomakaren fick nu höra att Bladh ville ha ett par skor som han kunde ha till kostym, men samtidigt ville han känna gräset och marken under fötterna. Skomakaren kliade sig i huvudet och funderade på om det verkligen var möjligt att ha ett par skor på sig och samtidigt vara barfota.

– Jag vill ha skorna i morgon! Är de inte klara då kommer jag se till att det här rucklet och din verksamhet försvinner, sa Thorkel Bladh och knackade på väggen med sin guldknoppsprydda käpp. Och det skulle väl vara tråkigt, inte sant?

Thorkel Bladh vände tvärt på klacken och försvann visslande tillbaka in mot staden, övertygad om att tomten var hans.

Pelle Pjuck gick bekymrad in i sin blåsiga verkstad. Den där Thorkel Bladh var en vidrig människa som inte ens Pelle Pjuck kunde få att skratta. Skomakaren försökte att tända taklampan, men det kraftiga draget blåste ut glödlampan som om det var ett stearinljus.

– Det är lika bra att jag ger upp och packar ihop mina saker, tänkte Pjuck och visste att han inte skulle få någon hjälp av kommunen som han hyrde skjulet av. Stadens styrande skulle ändå inte våga säga emot Thorkel Bladh även om de ville.

Vidare tänkte han att det var omöjligt att ha skor på sig och samtidigt vara barfota. Detta tänkte skomakaren på resten av den dagen och kvällen. När han utmattad somnade bland sina nedpackade saker långt in på småtimmarna hade han fortfarande ingen lösning på problemet.

Pelle Pjuck vaknade på morgonen av att det knackade på dörren. När han öppnade stod Thorkel Bladh utanför och flinade.

– Jaha, skomakare. Har du skorna jag beställde eller ska vi säga adjö till det här hemska skjulet med detsamma?

Pjuck suckade, böjde sig ned för att ta upp den första flyttkartongen då något flög ovanför honom med hög fart och träffade Thorkel Bladh i ansiktet. Han skrek till av smärta.

– Är det de här du har gjort till mig, frågade Bladh irriterat och plockade upp ett par skor från marken.

Draget inifrån skjulet hade spottat ut ett par ofärdiga skor rakt på Thorkel Bladh som nu stod och synade det som hade träffat honom i huvudet. Skorna såg ut som vilka skor helst, men de saknade sulor. Bladh morrade och satte på sig de märkliga skorna.

– Ja, rätt storlek och rätt sköna är de ju faktiskt, sa Thorkel Bladh och gick omkring i det daggvåta gräset. Väldigt smart av dig att ta bort sulorna. Nu har jag ju skor på mig men kan samtidigt känna gräset under fötterna. Dessvärre tror jag inte att det hjälper dig. Tomten är min i vilket fall!

Plötsligt skrek Bladh till en andra gång inom loppet av ett par minuter. Han hade trampat rakt på ett jordgetingbo och luften blev snabbt full av getingar som stack den verkställande direktören överallt där de kom åt. Bladh fick in jordgetingar i munnen där de blev ännu mer förbannade över att ha blivit instängda och stack frenetiskt för att komma ut. Skomakaren försökte hjälpa Bladh så gott han kunde, men det var för sent. Undvikas rikaste person fick ingen luft och låg snart livlös på gården.

Ryktet om Bladhs död spreds sig snabbt i Undvika och redan vid lunch var hela staden ute och firade händelsen så mycket att det pratas om festligheterna än idag. Även ryktet om skorna utan sulor spred sig snabbt och blev en stor succé som sommarskor. Det visade sig nämligen att alla ville ha skor på fötterna men samtidigt kunna känna gräset under sig. Ryktet spred sig ända till USA där TV-shop köpte rättigheterna för flera miljoner dollar. I Staterna kunde man komplettera skorna med olika slags sulor, bland annat en sula för grönsakshackning. Det var bara att lägga det som skulle hackas på golvet och steppa loss.

Pelle Pjuck blev stormrik på de så kallade undvikaskorna, men det dragiga skjulet behöll han för undvikabornas skull. Och såvitt jag vet sitter han där än idag och lagar skor.

Tveksam seger för kantor James Tonedeaf i Idiot 2009

40% av undvikaborna har under hösten tittat på de övriga 60% i Idiot 2009.

– Ännu en succé! Så vill Mat-Micke, föreståndare på Metall-ICA och ansvarig för Idiot 2009, sammanfatta årets upplaga av tävlingen. Ena minuten regnade det och den andra snöade det över Undvikas folkpark. Men det hindrade inte undvikaborna att strömma till platsen för att se vem som skulle bli årets idiot.

– Jag hoppas det blir kantor James, skrek Elsa och Hulda, 87  år båda två.

– Bakis Theodorakis vinner lätt, skrek familjen Tobaksdotter och viftade med flaggor och vimplar.

Bakis Theodorakis öppnade finalen osäkert med att sjunga en låt som starkt påminde om Gullan Bornemarks Är du vaken Lars. Dessutom gjorde han en Bengtzing och skällde ut publiken för att ingen ville, eller kunde, sjunga med.

– Jävla undvikabor, ska det vara så svårt att röra på läpparna!

Efteråt förklarade Theodorakis för en mållös jury att det var Smokies låt Alice han sjungit och inget annat.

James Tonedeaf svarade med sitt paradnummer Toccata & Fuga i D-dur, som han har fått mycket beröm för under hösten. Blötan gjorde dock att orgelns tangenter blev såphala vilket gjorde att stycket avklarades på halva tiden. Vid det här laget var publiken i extas och trodde att vinsten var klar för kantorn.

Men då var det dags för Bakis Theodorakis andra och sista finalnummer, vilket det kommer att pratas om länge i den här staden. Theodorakis kom nedflygande från höger med hjälp av raketer på ryggen. Han landade helt perfekt på mitten av scenen till tonerna av Rolling Stones jättehit Start med up. Här hände det som inte fick hända – Theodorakis hade glömt ta med sig mikrofonen och fick nu springa tio meter för att hämta en ny. Problemet var att raketmotorerna fortfarande var påslagna vilket gjorde att Theodorakis fötter knappt vidrörde scengolvet. Publiken fick därför se en desperat finalist som sprang allt vad han förmådde men inte rörde sig en meter under de tre minuter som låten varade. Lagom till sista takten sprakade det till i raketmotorerna och Bakis Theodorakis flög okontrollerat upp mot den svarta kvällshimlen. Om publiken var i extas under Tonedeaf nummer var de nu som besatta av djävulen själv.

James Tonedeaf valde som sista finalnummer att göra en egenskriven monolog  baserad på Fjodor Dostojevskijs bok Idioten. Det hela var kraftfullt framfört och orden lämnade mycket till eftertanke. Vilka de sista orden var fick vi aldrig höra eftersom Theodorakis störtade rakt ner på kantor Tonedeaf.

Juryn utsåg till slut kantor James Tonedeaf till vinnare med motiveringen ”att det var idiotiskt att inte torka rent tangenterna innan han framförde sitt orgelbaserade nummer”. Publiken tyckte dock att Bakis Theodorakis var deras största idiot och hyllades med stående applåder när han för andra gången, den här gången med kontroll, for upp mot Undvikas natthimmel.